Malmö en afton i februari
Lokalisering: Som vanligt i min säng
Tidpunkt: Som vanligt en dag som känns som söndag
Minnen som bubblar. Känslor som härjar. Overkligheten har mig i ett järngrepp.
Brev som tingar på att skrivas.
Brev som kräver att aldrig bli skickade.
Brev som bara tänks och sedan får tankarna riva sönder dem.
Att gå på konserter. Se bekantas band spela. Sjutton år. Ännu en gång. Försöker återfinna känslan. Insikten om att jag är inte längre är sjutton slår mig med knytnävar. Kvällen blir till ett patetiskt försök. Dunkar folk i ryggen. Mumlar fram beröm. Med vetskap om att inte tas på allvar. Ingen tas på allvar. Alla bara höjs till skyarna. Försöker strunta i allt. Stunta i att "ensam är svag". Ler. Är full och lycklig. Och Herr nostalgi knackar på i form av människor från förr. Som omformas till folk i nuet. Ansikten i folkvimmlet. Bildar en suddig fantasivärld.
Jag dansar mig slut i Malmö.
I en surrealistisk dröm som jag inte kan få grepp om.
Sedan kommer en nalle på posten och jag kan inte sluta le.
Tidpunkt: Som vanligt en dag som känns som söndag
Minnen som bubblar. Känslor som härjar. Overkligheten har mig i ett järngrepp.
Brev som tingar på att skrivas.
Brev som kräver att aldrig bli skickade.
Brev som bara tänks och sedan får tankarna riva sönder dem.
Att gå på konserter. Se bekantas band spela. Sjutton år. Ännu en gång. Försöker återfinna känslan. Insikten om att jag är inte längre är sjutton slår mig med knytnävar. Kvällen blir till ett patetiskt försök. Dunkar folk i ryggen. Mumlar fram beröm. Med vetskap om att inte tas på allvar. Ingen tas på allvar. Alla bara höjs till skyarna. Försöker strunta i allt. Stunta i att "ensam är svag". Ler. Är full och lycklig. Och Herr nostalgi knackar på i form av människor från förr. Som omformas till folk i nuet. Ansikten i folkvimmlet. Bildar en suddig fantasivärld.
Jag dansar mig slut i Malmö.
I en surrealistisk dröm som jag inte kan få grepp om.
Sedan kommer en nalle på posten och jag kan inte sluta le.
Kommentarer
Trackback
