Ingen post idag heller
Lokalisering: Dit breven inte kommer
Tidpunkt: När pajen står i ugnen
Brevbäraren verkar inte vilja att jag ska bo här i Segevång (jag vägrar säga på Segevång som en del malmöiter försöker få mig att göra). Breven jag ska få dyker inte upp. Jag funderar lite på vem som får dem. Jag är ju trots allt ensam om mitt namn. Den som nu får dem blir förhoppningsvis mycket glad. Brev från min namne och Kings of Convenience nya skiva. Lyckost. Den som då får mina brev menar jag. Tack gode gud att Spotify tillslut slutade vara idioter och låter alla lyssna på Declaration of Dependence. På det viset kan jag trots allt ha hört den innan konserten på söndag.
Nu går solen ner bakom Sydsvenskan efter den mest underbara höstdag. Trots insikten om att endast klänning och strumpbyxor inte längre står emot kylan gav jag mig iväg på picknick. Det var jag och min bok om den gotiska arkitekturen som njöt under filten av kaffe och godis. Blev utstirrad av en man på åkergräsklippare. Han försvann när jag stirrade tillbaka. Senare hittade jag och min bok en parkbänk. En parkbänk som passar utmärkt för bekännelser. Måste dit och bekänna något för någon snart. Jag utkonkurerade även tanter i vem som var bäst på att sitta på parkbänk och fick en stund sällskap av en liten pojke vid min sida.
Så var man ett ruttet päron och ingen kastanj.
Tidpunkt: När pajen står i ugnen
Brevbäraren verkar inte vilja att jag ska bo här i Segevång (jag vägrar säga på Segevång som en del malmöiter försöker få mig att göra). Breven jag ska få dyker inte upp. Jag funderar lite på vem som får dem. Jag är ju trots allt ensam om mitt namn. Den som nu får dem blir förhoppningsvis mycket glad. Brev från min namne och Kings of Convenience nya skiva. Lyckost. Den som då får mina brev menar jag. Tack gode gud att Spotify tillslut slutade vara idioter och låter alla lyssna på Declaration of Dependence. På det viset kan jag trots allt ha hört den innan konserten på söndag.
Nu går solen ner bakom Sydsvenskan efter den mest underbara höstdag. Trots insikten om att endast klänning och strumpbyxor inte längre står emot kylan gav jag mig iväg på picknick. Det var jag och min bok om den gotiska arkitekturen som njöt under filten av kaffe och godis. Blev utstirrad av en man på åkergräsklippare. Han försvann när jag stirrade tillbaka. Senare hittade jag och min bok en parkbänk. En parkbänk som passar utmärkt för bekännelser. Måste dit och bekänna något för någon snart. Jag utkonkurerade även tanter i vem som var bäst på att sitta på parkbänk och fick en stund sällskap av en liten pojke vid min sida.
Så var man ett ruttet päron och ingen kastanj.
Kommentarer
Trackback
