Ingen post idag heller
Lokalisering: Dit breven inte kommer
Tidpunkt: När pajen står i ugnen
Brevbäraren verkar inte vilja att jag ska bo här i Segevång (jag vägrar säga på Segevång som en del malmöiter försöker få mig att göra). Breven jag ska få dyker inte upp. Jag funderar lite på vem som får dem. Jag är ju trots allt ensam om mitt namn. Den som nu får dem blir förhoppningsvis mycket glad. Brev från min namne och Kings of Convenience nya skiva. Lyckost. Den som då får mina brev menar jag. Tack gode gud att Spotify tillslut slutade vara idioter och låter alla lyssna på Declaration of Dependence. På det viset kan jag trots allt ha hört den innan konserten på söndag.
Nu går solen ner bakom Sydsvenskan efter den mest underbara höstdag. Trots insikten om att endast klänning och strumpbyxor inte längre står emot kylan gav jag mig iväg på picknick. Det var jag och min bok om den gotiska arkitekturen som njöt under filten av kaffe och godis. Blev utstirrad av en man på åkergräsklippare. Han försvann när jag stirrade tillbaka. Senare hittade jag och min bok en parkbänk. En parkbänk som passar utmärkt för bekännelser. Måste dit och bekänna något för någon snart. Jag utkonkurerade även tanter i vem som var bäst på att sitta på parkbänk och fick en stund sällskap av en liten pojke vid min sida.
Så var man ett ruttet päron och ingen kastanj.
Tidpunkt: När pajen står i ugnen
Brevbäraren verkar inte vilja att jag ska bo här i Segevång (jag vägrar säga på Segevång som en del malmöiter försöker få mig att göra). Breven jag ska få dyker inte upp. Jag funderar lite på vem som får dem. Jag är ju trots allt ensam om mitt namn. Den som nu får dem blir förhoppningsvis mycket glad. Brev från min namne och Kings of Convenience nya skiva. Lyckost. Den som då får mina brev menar jag. Tack gode gud att Spotify tillslut slutade vara idioter och låter alla lyssna på Declaration of Dependence. På det viset kan jag trots allt ha hört den innan konserten på söndag.
Nu går solen ner bakom Sydsvenskan efter den mest underbara höstdag. Trots insikten om att endast klänning och strumpbyxor inte längre står emot kylan gav jag mig iväg på picknick. Det var jag och min bok om den gotiska arkitekturen som njöt under filten av kaffe och godis. Blev utstirrad av en man på åkergräsklippare. Han försvann när jag stirrade tillbaka. Senare hittade jag och min bok en parkbänk. En parkbänk som passar utmärkt för bekännelser. Måste dit och bekänna något för någon snart. Jag utkonkurerade även tanter i vem som var bäst på att sitta på parkbänk och fick en stund sällskap av en liten pojke vid min sida.
Så var man ett ruttet päron och ingen kastanj.
Till Sara
Lokalisering: I lägenheten i huset under karlavagnen när klockan är tolv en torsdagsnatt i spetember
Tidpunkt: Efter mat, innan studerande
Då skulle man visst ta upp bloggen igen. För hundrasjuttioelfte gången. Några inlägg sedan dör den igen.
Denna gång för att bejaka Sara så att hon inte ringer igen klockan tolv på natten med klagomål om att jag inte uppdaterar bloggen.
Fantasikarusellen snurrar vidare. Jag studerar universitet, något som fortfarande är otroligt dimmigt och fantastiskt. Alla förutom jag själv trodde att jag en dag skulle stå som student på ett universitet, själv kan jag knappt fortfarande inte tro på det. Inte på riktigt. Få läsa något som jag njuter av att lära mig och verkligen bara läsa det. För två år sedan, då fanns inte det alternativet. För två år sedan, nästan exakt på datumet, hoppade jag av natur på gymnasiet. Om två veckor är jag fri. Konstiga tidsperspektiv det där.
Jag bor i Malmö och nu måste jag diska och läsa om konst i medeltiden ur ett genusperspektiv. Som sagt, allt snurrar på.
Tidpunkt: Efter mat, innan studerande
Då skulle man visst ta upp bloggen igen. För hundrasjuttioelfte gången. Några inlägg sedan dör den igen.
Denna gång för att bejaka Sara så att hon inte ringer igen klockan tolv på natten med klagomål om att jag inte uppdaterar bloggen.
Fantasikarusellen snurrar vidare. Jag studerar universitet, något som fortfarande är otroligt dimmigt och fantastiskt. Alla förutom jag själv trodde att jag en dag skulle stå som student på ett universitet, själv kan jag knappt fortfarande inte tro på det. Inte på riktigt. Få läsa något som jag njuter av att lära mig och verkligen bara läsa det. För två år sedan, då fanns inte det alternativet. För två år sedan, nästan exakt på datumet, hoppade jag av natur på gymnasiet. Om två veckor är jag fri. Konstiga tidsperspektiv det där.
Jag bor i Malmö och nu måste jag diska och läsa om konst i medeltiden ur ett genusperspektiv. Som sagt, allt snurrar på.
