Memoarer ur en fantasi

Tidpunkt: Då allt bör göras

Utvilad. Äntligen. Tror knappt jag har fått en hel natts sömn på över en vecka. Inte sedan innan Berlin. För efter det var det. Valborg. Besök av familjen. Det vill säga trångt i rummet.

Berlin var som vanligt underbart. Lite grönare än vad jag är van vid. Grönt och skönt. Denna gång for jag dit med min klass. Vi var hela fyra personer från måleri med på resan. Plus vår underbara, stockholmska lärare Pia. Sedan var en massa andra från skolan med. Men vi höll oss mest för oss själva. 

Då Jakob numera bor i Berlin, så lyckades jag träffa på honom. Vilket var hur kul som helst. Det som kändes mest bra var att jag numera verkligen lever med vetskapen om att det kan gå 8 månader utan någon kontakt och man kan fortfarande vara vänner. Vilket gör att jag förhoppningsvis kommer ha några vänner kvar i Jönköping, nu när jag flyttar hem över sommaren. 

Valborg firades på ett skevt, Lunda-traditionellt vis. Det vill säga först i stadsparken. sedan i korridor och avslutades i någon slags villa på någon fest. Jag fick inte umgås så mycket med Stina som jag hade hoppats, men det var otroligt kul att träffa Jonna, Henke, Rickard, Klara, Tommy m.fl. Ett annat stort minus var de otroligt korkade killar jag träffade på, men de behöver man inte gå in på något mera. Sedan glömde jag mitt (läs Rebeckas) plast-vinglas hos Henke. Sorgerligt.

Men nu sitter jag. Dagen efter Popadelica. (Som inte var det bästa året, men inte heller det sämsta.) Och redigerar bilder till mitt projekt. Kollar efter balsaker åt Emma. Funderar på hur alla lyckas hitta någon att vara med. För nu är jag snart den enda singeln kvar i kompisgängen. Överallt. Fast jag är en relativt lycklig singel som tur är.