Memoarer ur en fantasi

Lokalisering: Fast på mitt rum då det är omöjligt att gå ut utan att bli döv

Tidpunkt: Vardagskväll - då alla borde vara lugna och sova

Festen den dånar utanför i korridoren. Ännu en gång. Jag vill inte låta bitter. Men jag hade önskat mig lite, eller ja, rätt så mycket lägre musik. Och bättre musik. För som det är just nu kan jag knappt höra mina egna tankar- utan allt jag hör är någon dålig sorts rapp. Hur ska jag få en blund i natt? Allt jag hoppas på är att de verkligen sänker MYCKET vid klockan tolv.

De senaste dagarna har varit mycket studerande och mycket teater. Allra senast ikväll var jag återigen på en av teaterettornas slutproduktioner, K+M+R+L. Trots en pytteliten publik, levererade de jäkligt bra. Jag och Rebecka hade reseverade platser, för vi skulle fotografera dem denna gång. Bliderna jag tog blev lite sisådär, men några blev i alla fall hyffsade.


Martin, Katarina, Timmie och Nina i K+M+R+L

Nu efter andra gången jag ser denna uppsättning förstår jag den mycket bättre. I måndags gick jag därifrån med många frågetecken och hade inte riktigt fått grepp om karaktärerna. Idag kändes det helt tvärtom. Idag kände jag Kaj, Maj, Roger och Linda. Jag vet vilka de är och vad de önskar med livet. Jag känner till och med sympati för Kaj. som jag av någon anledning hatade i måndags.

Nu är frågan om det är en verklig tystnad jag hör.

Eller om jag bara har blivit döv.

Tystnaden var en illusion.

Det verkar pågå ett krig där ute.

Om ljudet ska skaka mitt golv.

Eller inte gå genom betongväggar och dubbelstängda dörrar.

Klockan är nu över tolv och jag börjar snart gråta av utmattning.