Memoarer ur en fantasi

Tidpunkt: När hårfärgen verkar i mina slitna toppar.

I ett försök att återuppliva min stendöda blogg tänkte jag skriva några rader. 

Jag må återigen bo i byn med de röda tegelhusen, jag må ha slutat på Fridhem för så länge sedan att jag misstänker att hela det året var en lång dröm, men jag lever fortfarande i en fantasi. 

Hemma på besök några månader, bostadslös och utan framtidsvisioner men en hel bunt med drömmar i bagaget. Så kan jag sammanfatta min tillvaro just nu. Jag jobbar lite, reser lite, läser lite, upplever livet i största allmänhet, men med en dimmig distans till allting då ingenting längre är verkligt. Inte på ett melankoliskt, tragiskt vis utan allt är bara en fantasi som jag halvblint famlar mig fram genom. Jag vet aldrig vart mitt psyke kommer att ta mig med nästa steg, utan jag lever på impuls. 

Men nu ska mer färg i håret - det ska återigen bli flammande rött.