Feberdimmorna får tala för mig
BON IVER. BEIRUT. GRIZZLY BEAR. BAND OF HORSES. ROBYN. ANTHONY & THE JOHNSSONS. RÖYKSOPP. PATRICK WOLF. JENNY WILSSON. [INGENTING]. VAMPIRE WEEKEND. BASEMENT JAXX. PETER BRODERICK. FIRST AID KIT. FINAL FANTASY.
Lokalisering: återigen hemma i byn med de röda tegelvillorna.
Tidpunkt: dagen efter helgen.
Efter en helg med musik, vänner, feber och misstankar om svininfluensa sitter jag här hemma och hostar och lyssnar på Vampire Weekend. En bra helg ger jag som betyg, dock fördunklades den av att jag redan i torsdags fick helvetiskt ont i halsen och att jag var så sjuk på fredagsmorgonen att jag fick ringa sjukvårdsrådgivningen då min lilla mor hade diagnostiserat mig med svininfluensan. Fick dock en rad uppgifter (som bland annat kanske kan lugna min lilla asiatiska vän), det är inte svininfluensa om man orkar gå upp ur sängen, det är inte svininfluensa om man inte har 38 graders feber osv. En till liten fin detalj jag fick reda på är att det är ungefär lika troligt att dö av att man blir träffad av blixten som av svininfluensan. Halleluja eller något i den stilen, har jag inte alltid hävdat detta?
Dock dansade jag runt - hög på alvedon och gick i någon slags förkylningsdimma hela helgen - men kul hade jag. Och det var värt. Så värt. Lite synd att jag inte orkade se alla band jag ville se, lite synd att jag inte kunde njuta och få pirr i magtrakten av konserterna., mycket synd att jag inte hann träffa alla jag ville så mycket som jag ville. Men jag hade det fantastiskt med de tre jag bodde med och ja, jag fick lite små rysningar av konserterna- inte minst när vi stog där i regnet och såg Vampire Weekend.
Imorgon snurrar vardagen vidare och jag leker med tanken att jag faktiskt ska få ett rum i Malmö. Vi får se vart ödet för mig.
Fridhem började idag, utan mig och inga katastrofer verkar ha inträffat. Snart. Snart kommer jag dit och hälsar på igen.
Konstgjord andning
Lokalisering: I ett rum som verkligen behöver städas, så som resten av huset.
Tidpunkt: När hårfärgen verkar i mina slitna toppar.
I ett försök att återuppliva min stendöda blogg tänkte jag skriva några rader.
Jag må återigen bo i byn med de röda tegelhusen, jag må ha slutat på Fridhem för så länge sedan att jag misstänker att hela det året var en lång dröm, men jag lever fortfarande i en fantasi.
Hemma på besök några månader, bostadslös och utan framtidsvisioner men en hel bunt med drömmar i bagaget. Så kan jag sammanfatta min tillvaro just nu. Jag jobbar lite, reser lite, läser lite, upplever livet i största allmänhet, men med en dimmig distans till allting då ingenting längre är verkligt. Inte på ett melankoliskt, tragiskt vis utan allt är bara en fantasi som jag halvblint famlar mig fram genom. Jag vet aldrig vart mitt psyke kommer att ta mig med nästa steg, utan jag lever på impuls.
Men nu ska mer färg i håret - det ska återigen bli flammande rött.
