Memoarer ur en fantasi

Lokalisering: Saras rum
Tidpunkt: Efter ett glas vin

Framtidsångesten stegrar och växer till absurda nivåer. Fick idag inse att min ateljé, kommer vara någon annans nästa år. Efter förra veckans förbesök har mina planer runt nästa år kapsejsat. Jag kan inte, vill inte lämna Fridhem. Inte ännu. Det finns för många kvar här som jag, egoistiskt nog, inte vill ska ha ett Fridhem utan mig. För livet kommer rulla på här, utan mig nästa år. Det är så att säga ett hårt slag i magen.
Men stanna på Fridhem kan jag inte. Jag måste vidare, studera vidare. Lämna gymnasiet en gång för alla.

Nästa anhalt ser idag ut att bli Lund och en termins studier i konstvetenskap. Men det är idag. Imorgon kan det vara något annat. Jag vet helt enkelt inte vad jag vill. Där av all ångest.

Sara har just gett upp sitt letande efter en "mansångest-lapp" som jag har gömt någonstans i hennes rum. Vilket verkligen sätter griller i hennes huvud. Och som den okänsliga vän jag är bryr jag mig inte om hennes ångest.

Imorgon firar jag ett års jubileum  med Svalöv. Ett år sedan jag kom hit för första gången. För ett år sedan visste jag vad jag ville ett år framöver. Nu vet jag inte ens vad jag ska göra efter den 5 juni.

Lokalisering: Mitt rum, Nordhem Brun, Öst, nedersta våningen.
Tidpunkt: I mörka natten.
I bakgrunden kan man höra "festen" som pågår ute i korridoren.

Sitter och försöker räkna ut när jag ska gå upp imorgon, gå upp tidigt trots att jag är ledig, gå upp för att åka till Jönköping. Även denna helg. Allt för att träffa Papperstanten. Igen. Men snart är det nog slut.

Jag har ingen egentligen emot att åka till Jönköping. Hela mitt gamla liv finns där och jag tycker om staden. Men nu är det vår i Skåne, soligt och grannt. Det är jobbigt att resa och så mycket tid jag hade kunnat varit i ateljen försvinner. Jag hinner knappt något av livet under veckorna pågrund av olika aktiviteter, så helgerna här i Svalöv är viktiga för saker så som städning, plugg och tvättning, Fast nu ska jag återigen till Jönköping och inte göra något av alla de saker jag behöver göra här. Istället så ska jag göra en massa trevliga saker. Förutom att gå till Papperstanten, fast hon är trevlig hon också.

Vår i Skåne som sagt. Blommor, åh ja, vårblommor. Underbart. Jag undrar hur långt det har kommit där hemma? Solen sken som bara tusan idag och pågrund av utebliven kroki fick måleriklassen känna på att solen inte värmer något vidare klockan nio när man ska utföra "utomhusmåleri".

Men nu har jag räknat ut att jag inte behöver gå upp förrän halv åtta, vanlig tid med andra ord. Men absolut dags att sova. Jag hör inte längre musiken, så nu borde festen ha flyttat sig. Skönt med lite sömn så att säga.

Tillbaka i fantasilandet efter en helg i byn med de röda tegelvillorna.

Sitter på min säng och är helt och fullständigt förvånad över att mitt internet väljer att fungera på ett acceptabelt sätt.

Lyssnar väldigt passande på U2.s låt "with or without you", passande på det sättet att jag för första gången i mitt liv äntligen har fått tag på biljetter till en av deras spelningar i sommar på Ullevi. Men också passande på det sättet som det alltid verkar passa i mitt (och många andras) liv, jag kan inte leva med eller utan dig. Vem denna "dig" är skiftar, men det finns nästan alltid en "dig" med i tavlan av min verklighet. Det kanske inte är så konstigt då det visst ska ta upp till 2 och ett halvt år att komma över en förälskelse då det är så lång tid det tar för kroppens hormonsystem att återställa sig till det normala efter den psykosliknande förälskelsen.

Fick just ett så fint sms från min korridorsväninna Sara. Hon överöser mig med fina sms. Jag tycker om den där Sara, väldigt mycket. Jag är bara inte så bra på att svara på sms.

Tisdag, tisdagen den 4 mars.
Lokalisering: Fridhems folkhögskola, Ingenstans.

Paus i studier, paus i måleri, paus från korridoren, paus från allt.

Här ute i Ingenstans går livet sin gilla gång.
Någon har satt upp en skulptur på taket med en lapp med texten "Förlåt för att vi skapar". Genast blir vi målerielever misstänkta. Dock efter möten röstas det fram att en viss musikelev är skyldig till illdådet och straff väntar denna (antagligen oskyldigt) dömda individ.

Jag har även deltagit i ett fantastiskt skapande av flygblad med radikalfeminismens budskap. Så då var man visst radikal feminist för en timme eller två. Alltid lika intressant att se vart den här skolan för en.



Nu är min paus snart slut och jag ska återgå till fantasilivet jag lever här på Fridhems folkhögskola. Ett fantasiliv med ofullbordade uppsatser och dubbeldejtande korridorsvänninor.

Memoarer, det kommer från ett franskt ord som betyder minnen, som i sin tur härstammar från ett latinskt ord. En memoar framställer ofta författaren själv i gott dager och behöver oftas ses med de källkritiskaglasögonen på.

Detta ska bli mina memoarer från min sista tid i fanasilandet Fridhem.